Böcker

                                         Resan genom evigheten

                                                       Av Maini Sand

  Del 1.” Rymdfarkosten närmade sig en blå, skimrande och vacker planet. Den liknade en vacker pärla som svävade därute omgiven av mindre månar. Snart kunde man se höga fjälltoppar resa sig upp mot skyn. Långt nere i dalen låg kupolhusen. De liknade diamanter, som låg utströdda och gnistrade i solen. Det var till en planet i Plejaderna hon hade kommit………På vissa ställen var gräset bränt av solen men nere vid de konstbevattnade trädgårdarna var grönskan, träden och blommorna en doftande oas…….”

Del 2.” En kall och blåsig februaridag inkarnerade T. I en liten flickas kropp på Jorden………” Andra delen handlar om hur  T. Växte upp på landet, blev vuxen och fick kontakt med mannen i sitt förra liv, mannen som hon träffade på rymdskeppet, en kontakt på en annan nivå än den fysiska.

Den sista delen i boken handlar om hur hon förbereder sig på den sista resan hem.

Boken kan beställas hos www.planet.se eller per tel. 013-332290.   Pris ca 145:- (häftad  196 sid)

Utdrag ur Elizabeth Klarer´s bok

Här följer ett kortare utdrag ur boken:

"Beyond the Light Barrier" :

(Elisabeth levde på en ranch utanför Johannesburg i Sydafrika. Efter kontakten med Akon blev hon gravid).

……..Var inte rädd, sa jag till min syster, Akon kommer och hämtar mig. Hans son kommer inte att födas på Jorden.

En tid efteråt - en gyllene dag - kände jag närheten av Akon och mitt hjärta blev rastlöst och otåligt medan jag väntade ett tecken från honom i skyn.

En kväll när månen reste sig över horisonten tog jag min bil – en MG – och reste upp till Drakensberg. Jag behövde inte vänta länge. Ett underbart skepp av ljus uppenbarade sig och det rörde sig tyst och stilla genom månljusets atmosfär – och landade en bit ifrån mig. Blått ljus strömmade ut från farkosten och en dörr öppnades och Akon kom emot mig… Kom till mig, hörde jag honom säga , och jag gled in ihans famn och han höll hårt om mig. Nu vill jag ta med dig till en annan planet, viskade hans läppar mot mitt hår – och jag fördes in i skeppet.

Sheron, den andre piloten och Haben var också där. Hallå, min kära, sa han , du ser strålande vacker ut …. ! Vi har just kommit från Mars och nu beger vi oss till Alpha Centauri, säger Aben.

Alpha Centauri är ett solsystem känt som Proxima Centauri och ligger endast fyra ljusår från Jorden. De är våra närmaste grannar. Och de andra planeterna i detta solsystem tillhör vår civilisation – vi lever i fred och harmoni.

Snart landade vi på planeten Meton – på ett runt marmorgolv. En vacker rund, vit byggnad med trappsteg reste sig upp från den grönskande gräsmattan med underbart vackra blommor i alla färger. Träd med lysande gröna blad växte runt omkring byggnaden och ute i landskapet och en närliggande park.

Att resa till andra solsystem inom några minuter är enkelt med deras rymdfarkoster.

Akon´s familj kom till skeppet och mötte oss – och jag utbrast – Den här platsen är som en skimrande pärla – en plats med rosa lyster. Vi alla här beundrar även dessa vackra skulpturarbeten som finns utplacerade här, förklarade Akon.

Och Akon öppnade en ask med ett vackert glänsande pårlhalsband som han lade runt min hals, och han sa – Bär dem alltid tillsammans med ringen, och vår kommunikation förblir obruten för evigt. Han förde mitt ansikte upp mot sitt och viskade: Dessa pärlor har tillhört min mor och hon visste att du skulle komma från en annan planet.

Pleja och Haben kom också och omfamnade oss och kysste min kind. Välkomna hem – vi är din familj. Jag kramade dem igen, och sa Tack för att ni lät mig komma – jag är så lycklig över att vara här.

Jag lade märke till att husen var byggda i en cirkelrund form. Som om de läst mina tankar sa Akon: Vi har inga aggresioner eller onda tankar här – våld och krig är okänt för vår civilisation. All kunskap och visdom sker genom konstruktivt arbete och rekreation.

Vi upprätthåller harmonisk kontakt med andra fredliga raser på andra planeter.

Vi gick in i ett sådant cirkelrunt hus där vackra växter var placerade. Väl därinne omfamnade Akon mig och jag erfor i den stunden en enorm lycka…..

Vi satte oss ned på en divan och underbar musik spelades upp och kärlek och harmoni vibrerade med musiken i rummet. Akon satte sig ned bredvid mig och han tog fram mjuka silkessandaler och trädde dem på mina fötter.

Pleja kom in med en silverbricka med juice och hon sa: Drick det här – det är en läkande dryck som stått ute i solen och ljuset och absorberats av stjärnorna – den är livgivande. Er son som snart ska födas kommer att bli verkligt speciell. Det är nödvändigt eftersom vår ras behöver nytt blod. Din själ tillhör denna planeten - och efter livet på Jorden kommer du hit igen – vi har alla evigt liv. Därefter lämnade Pleja oss ensamma…

Hur länge kan jag stanna här på denna underbara planet? Är det möjligt att stanna en liten tid – jag känner mig pånyttfödd – som om mitt liv just har börjat….

Min älskade, säger Akon, Jag önskar att du kunde stanna hos mig för alltid. Men det är inte möjligt eftersom din fysiska kropp inte kan acklimatiseras här till den högre vibrationen innanför vår atmosfär. Vilket kan medföra affekter på din hjärtrytm. Fyra månader kan du stanna utan några men för din hälsa.

Vår son behöver också sin mor – liksom även jag….

Jag kommer att njuta av varje ögonblick här, svarade jag. Det kommer att bli de mest underbara månader i mitt liv. Och jag kramade och kysste honom.

Men ditt hjärta kommer aldrig att återhämta sig – inte heller på Jorden, förklarade Akon.

All uppoffring ät värt allt detta! Och jag såg upp mot skyn och univerum och grät. Ingenting kan ta detta ifrån mig – det är mitt liv som jag vill leva för evigt. Ge mig styrka och skäl till varför jag är jag.

Det var meningen med ditt liv – ingenting kan ändra det, säger Akon. Det som sker, sker genom de universella lagarna. Universum kommer att ta hand om dig, min kära, viskade han.

Fåglarna på den här planeten var de vackraste jag någonsin sett – med alla vackra färger – och de sjöng sina magiska fågelsånger.

Här finns ingen politik, därför råder här frid och harmoni. Allt här kontrolleras av invånarna . Vi tycker om fågelsång och vi relaxar och sjunger den mesta tiden. Akon sjöng en romantisk och underbar melodi och mina ögon tårades.

Här finns ingen extrem vinter eller sommar, inga jordbävningar eller andra katastrofer. Eftersom de inte använder bilar som på Jorden finns ej heller vägar eller gator. Inga destruktiva stormar och ingen teknisk kontroll över invånarna som är ett stort och underbart folk – de har skapat en UTOPI.

Därför önskar de inte heller ha kontakt med andra destruktiva civilisationer, som exempelvis Jorden. Och jag förstod varför de håller distansen.

Barbarer kommer aldrig att nå fram till vårt solsystem – menar Akon. Vi flyttade bort från deras system på Jorden just på grund av dem. De har redan genom radiosignaler försökt ta kontakt med oss.

Istället kan de tyvärr få kontakt med högt tekniskt avancerade, men destruktiva raser, som beslutar att tyda dessa signaler och följa upp dem och sedan kolonisera Jorden.

Vi har ingen intention att bli involverade i detta.

Under en av våra utflykter hittade jag en lite vacker rosa sten – en del av Meton. Den ska du ha som en Talisman – alltid, som ger dig styrka när du lämnar Meton, var Akons kommentar. Så nu har jag en liten sten och en planta från Meton att ta med mig till Jorden. Och du, min älskade, är min kärlek och mitt liv …..viskade jag till Akon.

En orange disk av Proxima Centauri blev synlig längre ned i skyn, och träden kastade långa skuggor över de gröna och vidsträckta vidderna – men det fanns ingen natt. De magnifika tvillingstjärnorna Alpha och Proxima Centauri sände sitt rosa sken över sjöarna och fyllde atmosfären med ett guldliknande ljus som blandades med en stigande körsång av de många färgglada fåglarna.

Det finns inga böcker här berättade Pleja en dag. Vi håller vår historia i visuella och solida bibliotek med magnetiska rullar som sedan visar scenerna.

Jag gick för att vila – upp till sovrummet som ledde till en cirkelrund balkong, där hälften av väggarna var öppna ut mot skyn och naturen. En stor oval säng stod mitt i rummet, täckt med rosa-rött silke tyg. Ett toalettrum öppnades i väggen med ett stort badkar av pärlemor och en lång spegel och en stor exotisk växt stod mot väggen.

Jag kände att tiden snart var inne för att föda min son.

Efter en stund kom Pleja och Akon och gjorde det bekvämt för mig. Akon masserade min rygg och viskade ömt: Tag djupa andetag och visualisera – slappna av. Jag kände ingen smärta, som är vanligt vid förlossning, utan en känsla av välbefinnande – och som om jag svävade på en kudde av air – det var en form av hypnos.

Jag kände att jag var fullt utvidgad och redo för att välkomna min son.

Och plötsligt – efter en djup känsla av prestation och välbehag – kom han till oss – en underbar liten son.

Han är perfekt formad med ditt gyllene hår och dina ögon, hörde jag Pleja säga, och lade honom i mina armar. Jag såg på honom – han hade len gyllene hud – en varm, naken liten kropp som lades till mitt bröst. Då lade Akon sin arm om oss båda.

Jag såg en gyllene gloria av kärlek och ljus och den oändliga rymd som uppenbarade sanningen om livet – där kärlek och skapande är en hemlighet.

Vi var så glada och lyckliga – och många av Akons vänner kom för att se vår son. Han är verkligen speciell – han kommer att bli en stor vetenskapsman, sa de

Han växte upp full av undran för mig. Vi vilade mycket och sov. Vår son grät aldrig såsom Jordens barn brukade göra . Han var full av liv, lycklig och mycket intelligent.

Han sov i vårt rum där Akon och jag sov – ett underbart rum – öppet till stjärnorna och rymden. Akon och jag tillbringade ofta tiden tillsammans i den vackra trädgården – eller också spelade vi musik och låg tillsammans i den stora ovala sängen för vila och för kärlek.

Ofta tog Akon med oss på utflykter ute i naturen eller till andra planeter i närheten. Han visade oss öarna i de vidsträckta sjöarna.Vi besökte också en farm med silkesmaskar där tusentals silkemaskar spann vackra gyllene trådar. Dessa silketrådar vävdes sedan in i skimrande färgglada tyger som blev tunikor, klänningar och dräkter – ja även sandaler.

Tiden gick och jag vågade inte tänka på framtiden.

På Meton fanns inga städer med skyskrapor som på Jorden. Husen var runda och byggda i parkliknande områden med träd och blommor runt omkring.

Det fanns ett överflöd och rikedom för alla – och allt som behövdes för invånarna – inte heller något penningsystem – alla fick ju vad de behövde. En perfekt organiserad väg för livet.

Ibland satt vi i det cirkelrunda vardagsrummet och såg någon andlöst spännande film – en hägring – långt från våld, mord, krig och sex.

Det visades aldrig våldsfilmer med droger skräck och fasa så som på Jorden, där en korrupt civilisation är mättad med grymhet, djurplågeri, barnmisshandel och slaveri – ett rekord i skräckinjagande våld och skjutande. Allt detta som finns på Jorden är tabu på Meton. Ingen vill se de det. Denna form av underhållning är endast för Barbarer.

Det är vämjeligt och omänskligt!

Akons civilisation på Meton hade skapat en Utopia och hållit den helt fri från förorening från andra mindre nogräknade civilisationer.

(Vad tänker och känner denna civilisation när vissa av Jordens ledare sänder upp atomsopor ut i rymden och även testar atomvapen där. Min kommentar.)

Det var underbart att leva bland dessa underbara månniskor och se vår son växa upp och höra honom kalla mig mamma.

Akon tog ibland med oss till andra planeter i solsystemet och vi fann att befolkningen och djuren där levde gott utan att planeterna vara överbefolkade.

Vi var tillbaka på Meton och det runda huset och vilade oss. Vår son behöver ett namn, sa Akon en dag. Så vi planerade för att fira denna tilldragelse ute i trädgården – och han fick namnet Ayling.

Mina fyra månader på Meton var snart tillända. Det var Jordisk tid. Här på Meton räknades inte tiden – här fanns ingen natt eller dag. Du kommer att bli yngre när du återkommer till Jorden, menade Akon.

Åldersprocessen i dagar/år tillämpas inte i högre frekvenser av liv. Tiden är ingen faktor i våra liv – vi lever tidlöst.

Jag tänkte – hur underbart livet hade varit dessa månader. Jag hade verkligen levt fullt ut som ett gudomligt väsen med Akon´s och Ayling´s kärlek. Jag kände plötsligt att det blev för mycket för mig. Att återvända till Jorden – lämna min gyllene pojke som skulle växa upp snabbare här med Pleia och Haben. En liten pojke vars ögon redan sett avstånden – fjärran världar av visdom – som sett bortom horisonten. Innanför hans ögon fanns redan stor kunskap och visdom om universum. En liten pojke avlad i kärlek, född på en annan planet – bortom ljusbarriären.

Han kommer att växa upp snabbare här än på Jorden och han kommer inte att ha erfarenhet av mörker, våld och död. Här blir han lycklig.

Jag visste att jag skulle återvända snart – alldeles för snart…

Akon hade landat med skeppet på Drakensberg. Nu var jag på Jorden – vilken skillnad – och jag rös.. Ditt hjärta kommer inte att kunna hålla Jordisk tidsrytm konstaterade Akon – det är inte så starkt. Istället för en hjärttranplantation hade jag fått en ”time-pieces.

Elisabeth, min älskade, kom ihåg att min kärlek kommer att vara hos dig för alltid – och vår telepatiska länk förblir på alpha-rytm mellan våra hjärnor. Akon kysste mig med en kvardröjande magisk kyss. Min älskade jag kommer alltid att vara rädd om dig i den mån jag kan. Akon, och jag kommer att leva endast för dig, min älskade, för jag vet att du kommer att ge mig styrka, snyftade jag fram.

Skeppet startade – och med ens var detta vackra skepp borta ur min åsyn – och med detta mitt liv och min kärlek.

---------------Jag var tillbaka på Jorden igen. Mitt rum stod kvar som jag lämnat det, och gamla Muti stökade i köket........

Elizabeth

winje33@frontiernet.net

Carmen Bin Ladin

En Gyllene Bur

Se: www.bbb.se (Bra Böcker)

Carmen bin Ladin, uppvuxen i Schweiz med en schweisk far och en iransk mor, är en av få västerlänningar som haft full insyn i vad hon kallar ”lyxtalibanernas paradis” – ett klansamhälle där de styrande männen är ofantligt rika och där kvinnorna endast betraktas som ägodelar.

Som mycket ung träffar Carmen sin blivande make – Yslam bin Ladin (en i syskonskaran som består av 25 söner och 29 döttrar – och Usama bin Ladin är alltså hennes svåger) – när Yslam är på semester i Schweiz 1973.

De gifter sig kort därefter och flyttar till USA, men bosätter sig sedan i Saudarabien. Parets äktenskap varar i 14 år, men Carmen inser så småningom att hon måste frigöra sig från klanen Bin Ladin, så att hennes tre döttrar ska kunna växa upp till självständiga kvinnor.

Carmen har skrivit boken till sina döttrar för att förklara varför hon var tvungen att bryta med den saudarabiska kulturen. Hon vill inte se sina barn förvandlas till ansiktslösa och nedtystade kvinnor hon själv levde bland.

En Gyllene Bur är ett unikt dokument om en av världens mest slutna samhällen och om hur det är att leva i ett land där materiell rikedom och medeltida barbari går hand i hand.